Livet i vassen


MÄNNISKAN OCH VASSEN


En bra bit in på 1900-talet var bladvass på flera sätt en viktig resurs för människan. Man skördade vass till djurfoder, taktäckning och isolering av hus. Men med ökad tillgång till andra foder och byggnadsmaterial avtog intresset.
Under 1970-talets oljekris väcktes det på nytt. Kanske kunde vass användas som biobränsle? En mängd forskningsprojekt drogs igång för att undersöka saken, inte minst var man intresserad av vilka effekter en storskalig avverkning skulle få för det biologiska livet i vassarna (se text här intill).
Men någon större succé blev det aldrig.
Att vass aldrig blev ett etablerat bränsle har främst sina praktiska förklaringar, enligt Bengt Bladh på Statens energimyndighet. Osäkra skördeförhållanden - det måste finnas is som bär skördaren, problem att lagra eldfängda bränslen och låga priser är några faktorer som gör det svårt att hitta intresserade leverantörer. I början av 1990-talet förekom en del diskussioner om vass men de dog ut, och nu finns ingen sådan verksamhet i Sverige vad energimyndigheten känner till.
Idag är det biologisk ingenjörskonst av annat slag som gäller. I samarbete med Linköpings universitet erbjuder högskolan i Kalmar kurser i att restaurera och nyskapa våtmarker. Här är bladvass en nyckelart. Företaget Veg Tech är hittills ensamt i Sverige om att bygga med växter: bland annat gröna tak, system för avloppsrening och erosionsskydd.
År 2001 planerar Veg Tech att odla upp 600 000 plantor bladvass. Plantorna ingår i färdiga vegetationsmattor som rullas ut i strandkanten av anlagda dammar, kanaler eller andra stränder som behöver stabiliseras för att undvika erosion. Vass planteras även i reningsdammar av olika slag. Men den stora användningen som företaget förutspår, är att ta hand om slam i de kommunala reningsverken. Slammet är idag en kostsam historia för kommunerna som får betala för deponeringen. Men genom att anlägga bladvassbäddar och pumpa slammet dit får man en snabb och effektiv nedbrytning tack vare att vassen leder ner stora mängder syre i slammet. Resultatet blir ett koncentrerat slam med högt innehåll av organiskt material, en kompost. Enda kruxet är att metoden kräver stora ytor. Därför är det i första hand reningsverk i mindre städer som kan bli aktuella. Några kommuner har redan anläggningar i gång, bland annat Hjo och Karlsborg.

SUSANNE LILJENSTRÖM
frilansjournalist

Sida 1
Sida 2
Sida 3
Sida 4
Sida 5
Sida 6
Sida 7
Sida 8
Sida 9
Sida 10
Sida 11
Sida 12
 
 
© 2003 Susanne Liljenström, publicerad i Sveriges Natur nr 6/2001